My Larsen Sörensson, dressyrryttare med ambitioner.

Jag har ridit i hela mitt liv men aldrig haft intresserade föräldrar så, drivet har alltid funnits där av egen maskin. Jag red på ridskola fram tills jag var 13-14 år och började då rida hos en privatperson och fick låna hästarna som mina egna. Sedan har det fortsatt i dom spåren tills jag kunde köpa min första egna häst som 21 åring. Fick möjlighet att köpa en unghäst, som jag red in när vi skaffade egen gård. Sen fick jag en unghäst till men någonstans där började jag tvivla på mig själv i allt jag gjorde, jag tappade drivet som alltid funnits där.

När jag fick ta bort min första häst så vinglade hela livet till och jag funderade på att sluta rida. Men en dag så fanns den där drömhästen till salu som jag velat ha sen föl så jag köpte på vinst eller förlust utan att provrida (!)för han stod i Belgien. Sagt och gjort så fick jag hem honom men fortfarande kände jag mig som en urusel ryttare som bara sabbade allt jag gjorde, var så osäker på mig själv och detta blev allt värre då jag satt på min då 4 åriga häst som behövde en säker ryttare.

Jag hade drömmar och mål men visste inte hur jag skulle kunna få till det så som jag kände mig. Här någonstans fick jag tips om Maria så jag bokade in ett 30 min samtal och vi pratade och jag insåg att jag inte alls hade koll på något, där var ingen plan överhuvudtaget och känslan av att vara värdelös gjorde inte det bättre. Maria hjälpte mig med en plan och verktyg för att förstå att jag kanske inte var helt kass  och med verktygen så började jag inse att jag faktiskt kan det här. Åkte iväg på helg clinic för Maria och blev där introducerad i övergångarna och fyrkanten och fick en verklig aha upplevelse på hur enkelt allt kan vara.
  Nu används övergångarna vid varje pass på banan uppsutten som avsutten träning och detta har gjort att vi har så mycket bättre kommunikation där vi jobbar tillsammans men även styrkan som blir av alla dessa övergångar. Fyrkanten lägger jag in 1-3 ggr i veckan och den får en att verkligen få rätt känsla med yttertygeln som stöd. Allt detta gör att ridningen blir så mycket lättare och roligare då hästen blir så mycket mer lyhörd och samarbetsvillig.