Therese Ranch, SM-vinnare i comeback

Jag har ridit och tävlat sedan barnsben och alltid hållit på med hästar då mina
föräldrar var väldigt engagerade.
Under ungdomsåren hade jag många härliga stunder och ganska stor framgång.


Jag var bla med och vann SM i laghoppning två år i rad som junior och under
åren som Young rider tillhörde jag utmanartruppen till landslaget och tävlade
framgångsrikt upp till 1.50 hoppning.
Som senior fortsatte jag att tävla på hög nivå och tog fram och utbildade flera
hästar till placeringar upp till 1,45 hoppning.


2009 slutade jag att tävla på grund av att jag stod utan tävlingshästar, det blev en
förändring då jag i stället satsade på min utbildning och karriär utanför
hästsporten. Jag slutade dock aldrig att rida.
Sedan blev jag gravid 2015 och då orolig att jag inte skulle kunna komma tillbaka
till tävlingsbanan när jag hade fått barn, eftersom jag hade hört att det blev
svårare då. Då började jag tävla igen under graviditeten(!) och tyckte att det
kändes ganska bra men inte riktigt säkert. Jag hade också en grön häst som var
spänd och kvick, och kanske egentligen inte speciellt lämpad att rida runt på när
jag var gravid.


Under 2017 ville jag på allvar satsa på att komma tillbaka till tävlingar igen.

Jag köpte en ny häst från Tyskland, som inte var helt enkel men hade fantastiskt bra
hoppning. Hon var svår att rida ut på, spänd och jobbig i markarbetet och hade
många problem med brunster. Det var egentligen bara hoppningen som
fungerade bra och även där var hon spänd och oförutsägbar (aldrig på hinder
men gällande allt runtomkring) och jag åkte på flera hjärnskakningar på kort tid
när hon slängde sig 180 grader i landningar efter hinder då hon såg spöken.


Vi tävlade ändå felfritt upp till 1,25 och men i takt med att hästen fick alltmer
hormonella besvär skaffade jag under slutet av 2019 en ny häst så att jag skulle
ha något att tävla på när jag parallellt försökte att komma till rätta med den
andra hästens besvärliga brunster. Den nya hästen såg på pappret ut att vara
relativt enkel och problemfri men en dold gammal skada ledde till att vi under
våren 2020 kraschade våldsamt i ett hinder (den värsta vurpan jag varit med om i
hela mitt ryttarliv) och efter det förstod jag att jag nog behövde ta hjälp för att
komma tillbaka och kunna hoppa på högre nivåer utan att känna mig osäker.

Jag kände att jag inte själv hade alla nycklar som behövdes för att bygga upp mitt
självförtroende och hitta glädjen igen.


Jag började jobba med Maria och Sporresystemet i juni 2020. I samband med det
gav jag mig en period då jag inte tränade för någon annan än mig själv. Jag fick
verktyg till att hitta ett lugn och fokus i ridningen som jag sällan känt innan. Jag
har alltid varit en mönsterelev på träning, alltid mån om att prestera för att göra tränaren nöjd.

Nu skulle jag själv ta ansvar för min ridning.

Kombinationen med den mentala träningen via ljudfiler (Uneståhl) och övningarna i ridningen har
varit magisk för mig. I detta hittar jag lugnet – övergångarna är som “yoga för
häst och ryttare”.


Det som har hänt med mina hästar har också varit magiskt!

Hästen som varit spänd, besvärlig och osäker känns nu avspänd och trygg i de flesta situationer.
Hon kan ju fortfarande bli spänd, men nu kan jag bara andas henne till lugn. Hon
har också blivit så mycket mer tillgiven och personlig, det känns att vi verkligen
kan kommunicera. Hon kommer ju från Tyskland, och var ganska “avstängd”
tidigare. Jag tänkte när jag köpte henne att det är väl så hon är men det har blivit
så stor skillnad.


Det som också har förändrats är min förmåga att känna in hästen och anpassa
mig efter det situationen kräver. Jag vågar lita till det jag gör och kan använda
min långa erfarenhet på ett nytt sätt. Nu känner jag mig trygg med att lita på min
magkänsla och vågar välja att träna hästen på det sätt som jag känner passar
den, och oss, och det gör ridningen nu så himla rolig och spännande varje dag,
utan den prestationshets som tidigare funnits där (som jag lagt på mig själv).
Förut var den dagliga träningen krasst sett ”bara” ett sätt att nå mina mål – Den
mentala träningen och ”yogaridningen” har fått mig att djupna som människa,
jag har börjat reflektera över detaljer på ett nytt sätt och nu kan jag verkligen
njuta 100% av ett helt vanligt ridpass hemma – i fullständig kontakt med min häst
– och den känslan är helt underbar!

Jag har fortfarande drivet att tävla och göra
bra resultat och de nya insikter jag fått genom Sporre systemet har gett mig en
härlig nytändning.

Tack till @psofsweden för lånet av bilden!

%d bloggare gillar detta: